publicerad: 1977
SLUTLIG slɯ3tlig2, adj.2 ((†) superl. -ast HH XXXII. 1: 140 (1781)). adv. = (numera bl. ngn gg, arkaiserande, Dalin Arg. 1: 25 (1733, 1754), Ps. 1937, 545: 2), -A (†, Serenius U 1 a (1734), Schultze Ordb. 4570 (c. 1755)), -EN (numera bl. i bet. II 1 o. i II 3 med bibet. av II 1, HC11H 9: 151 (1697) osv.), -T (numera bl. i bet. (II 1 b β o.) II 3, Bellman (BellmS) 1: 145 (c. 1775, 1790) osv.).
Ordformer
(slut- 1734 osv. slute- 1680—1941 (angivet ss. ålderdomligt). sluter- 1838. — n. sg. -ligit (-et) 1680—1760. -ligt 1766 osv.)
Etymologi
[jfr d. sluttelig, mlt. slǖtlīk, ävensom t. schliesslich; i sv. (o. dan.) sannol. lånat från (lt. motsvarighet till) mlt. slǖtlīk l. bildat efter mönster av t. schliesslich (båda till SLUTA, v.1) men anslutet till SLUT, sbst.1; för formen SLUTER- jfr SANNERLIGEN]
I. ss. adj.: sista l. avslutande l. definitiv o. d., slut-. (Eng.) Final, .. (sv.) slutelig. Serenius U 1 a (1734). Dähnert 277 (1746).
1) som företas l. ges l. nämns o. d. sist l. avslutningsvis (utan tanke l. närmare tanke på sammanfattning l. fullbordan), sista, avslutande; numera nästan bl. övergående i 2; jfr 3 a. Jag har under mina sluteliga spatseringar i denna trakt gjort en hop versar. JGOxenstierna Dagb. 114 (1770). Som ett slutligt exempel (på en parabel) kunna vi anföra en allmänt bekant skrift. Lysander Faust 62 (1875). Vid en slutlig överblick. Östergren (1941).
2) som föreligger vid upphörandet av en process l. till sist o. d.
a) som föreligger l. uppnå(tt)s vid upphörandet av l. utgör resultatet av en operation (se d. o. 4) l. process o. dyl. l. en serie av operationer osv. (motsatt: begynnelse- l. utgångs-); sammanlagd. Almqvist Räkn. 88 (1832). Den vinkel radiens slutliga läge (efter att den vridits ett antal gånger) gör med rigtningen OX. Lindelöf AnGeom. 4 (1864). Smith OrgKemi 15 (1938; om resultat). Utgifter för tusentals kronor vid filmningen bli meningslösa, om den slutliga filmbilden blir underhaltig på grund av dålig projektion. Förberg SäljFilm 234 (1946). Varje stöt (från ett gungande barn) åstadkommer en liten ökning av gungans amplitud. Verkan av de olika stötarna adderas. Det slutliga utslaget kan bli stort. Bergholm Fys. 4: 52 (1957). — särsk. om form, skick o. d.: som till slut ge(tt)s l. tillkommer (tillkommit) ngt; utan klar avgränsning från 3 a. Den vigtigaste .. (förändringen i F. M. Franzéns dikt ”Menniskans anlete”) är, att den tredje strofen från slutet, hvilken saknades i den ursprungliga, i Stockholmsposten införda texten, i Åbo-upplagan af 1810 tillkommit samt i upplagan af 1824 fått sin slutliga form. Wirsén i 3SAH 2: 176 (1887). Fröet (av ettåriga blomsterplantor) sås i krukor eller i drivbänkar, småplantorna omskolas en gång, varpå de utplanteras på sin slutliga plats. Holzhausen HöstBlmr 18 (1931).
b) allmännare: som inträffar l. föreligger l. väntar ngn till sist l. när ngt nått sin fullbordan o. d.; äv. (se slutet) utan tidsaspekt: yttersta o. d.; äv. om person (l. djur), i sådana uttr. som slutlig segrare l. vinnare l. förlorare, den som l. person (l. djur) som till slut segrar l. vinner l. förlorar l. står som slutsegrare osv.; jfr 3 a o. ÄNTLIG. Bilden af de jordiska tingens förgängelse och af hela verldens sluteliga fall talar om nödvändigheten att tänka på vårt eget öde. Lehnberg Pred. 2: 22 (c. 1800). Sedan nu finalisterna .. (i tennistävlingen om ”Kungens kanna” blivit klara) torde man kunna tippa Almkvist som slutlig vinnare av det ståtliga priset. SvD 1918, nr 125 A, s. 9. Stora delar av folket och försvarsmakten (i Frankrike) trodde (till följd av Hitlers propaganda) på möjligheten av en slutlig tysk seger. FinT 1955, s. 29. — särsk. utan (påtagligare) tidsaspekt: ytterst eftertraktad l. föreliggande l. härflytande o. d.; äv.: i botten l. grunden liggande (o. sann). Hvad blefve slutelige följden af den realisations utväg jag .. åt Riksgälds-sedlarne öppnat? Blix SvFinance 108 (1797). De Geer Minn. 1: 177 (1892; om mål). Den historiska relativismen gjorde Segerstedt skeptisk mot många dogmer och många tvärsäkra horoskop. Men för den slutliga tillförsikten krävs det en tro, och han ägde den. Björck K12Stövl. 77 (1954).
3) definitiv o. d.
a) med bevarad (starkare l. svagare) bibet. av 1 l. 2: (sista l. avslutande l. sammanfattande l. till sist inträffande o.) definitiv (motsatt: preliminär l. för(hands)- l. del- o. d.); äv. (om form, skick o. d.): ytterst avsedd (o. riktig), (definitivt) färdig (jfr 2); slutgiltig (se d. o. 2). Slutlig skatt, erlagd slutgiltigt för visst inkomstår. PH 8: 7224 (1766; om prövning av lagförslag). Nästan sig alldeles lik låg den döda. Hektiken hade vunnit sin seger, men gifvit sitt slutliga slag så skonsamt .. som möjligt. Almqvist AmH 2: 115 (1840). VL 1897, nr 68, s. 3 (om byggnads skick). Täflingen (för arkitekter om vissa byggnadsritningar) delades i två delar, en preliminär och en slutlig. TT 1899, Byggn. s. 130. SFS 1935, s. 1075 (om avräkning). Under .. (G. Frödings) våldsamma .. brottning med alla hämningar och hinder är det .. som hans lyrik når sina slutliga toppunkter. Olsson i 3SAH LXIX. 1: 17 (1960).
b) utan (påtaglig) sådan bibet.: slutgiltig (se d. o. 1). HC11H 10: 152 (1680). Schmedeman Just. 1541 (1699; om avgörande av rättsärenden). Det förslag, .. (N. Bielke år 1691) framstälde (för Kristian V), gick ut på ingenting mindre än en slutlig uppgörelse mellan Danmark och Holstein-Gottorp. Carlson Hist. 5: 53 (1879). När morgonen grydde hade han (trots en hel natts grubbel över det berättigade i att utföra ett planerat attentat) ännu inte nått någon slutlig klarhet. Ericsson MannDöd. 27 (1932). Slutlig utskrivning (från fängelse o. d.) .. innebär att samhällskontrollen — vanligen efter föregående utskrivning på prov el. villkorlig utskrivning .. — helt bringas att upphöra. PsykPedUppslB 2160 (1946).
II. ss. adv.
a) med tidsaspekt: till sist, till slut; i sht förr äv. dels: långt om länge l. äntligen, dels (i fråga om utförligare tänkt l. beskriven process): ss. avslutning l. på slutet l. i slutskedet (särsk. i uttr. slutligen göra ngt, sluta med att göra ngt); förr äv. i superl.: till sist, till slut. Swedberg Gr. Förrspr. 29 (1722). Han blef rörd i sommars af et slag, som efter flera recidiver sluteligen lade honom i grafven. HH XXXII. 1: 42 (1776). Därs. 140 (1781; i superl.). När landshöfdingen .. begärde att få se sin gamle väns barn, kom der sluteligen fram en gosse. Runeberg 4: 240 (1834). Alla lefwande ting hafwa en början, tillwexa derefter och dö slutligen. Berlin Lrb. 1 (1852). Först slutligen hade jag den lyckan, att i en mycket kunnig och med godt hufvud begåfvad informator erhålla en säker vägledare. Atterbom Minnest. 2: 171 (1853). Leiokritos. Ha, en lycklig syn! / Har jag dig slutligt funnit folkförledare? / (Hugger ned Leontes.) Tag detta för min spira, som din fräcka hand / Har velat från mig rycka. Runeberg (SVS) 6: 254 (1863). Våra möten blev allt mer sporadiska. Slutligen blev det bara ett och annat brev, där jag sökte att inte blamera mig med alltför småborgerliga synpunkter. Siwertz Tråd. 92 (1957).
b) utan (dominerande) tidsaspekt.
α) angivande platsen för sista ledet i framställning o. d.: till slut, till sist; förr äv. i uttr. slutligen av ngt, ss. en sista punkt i ngt l. avslutning av ngt. Sluteligen af alt detta (dvs. redogörelsen för rikets tidigare utblottade tillstånd o. dess avhjälpande), så (osv.). HC11H 9: 151 (1697). Sluteligen beder jag Er min Herre! vara förvissad att jag med den upprigtigaste högagtning och tillgifvenhet tecknar mig Eder ödmjukaste Tjenare. LHammarsköld (1812) i MolbechBrevveksl. 1: 4. (Framtidsmännen) smidde sig i .. (den akademiska ungdomens) diskussioner .. vapen för sin .. karriär. Andra strömmade till enfaldens ”avrättning” ... Åter andra gladde sig slutligen bara åt denna friktion. Siwertz JoDr. 52 (1928). Lindqvist Reklam. 82 (1957).
β) (numera mindre br.) ytterst; i grunden l. i grund o. botten, när allt kommer omkring; äv. dels (i sht i Finl.) i uttr. sist och slutligen, äv. slutligt, dels ngn gg i uttr. slutligen och sist; jfr 3 o. I 2 b slutet. De grunder, efter hvilka Academien egentligen och sluteligen bör dömma (vid utdelande av priser). SAD 1: 506 (1788). Min son, låt vara vapen och strid! / hvad vinna vi slutligt, vi arme, dervid? Sturzen-Becker 5: 171 (1844, 1862). Nordensvan Lek 29 (1887: slutligen och sist). Ingen kunde veta, hvem som sist och slutligen fick betala kalaset. Westermarck Ulr. 99 (1900). Topelius Lövf. 5 (1936: sist och slutligt). Slutligt gäller diskrepansen / emellan färger, mått och anblick, / den enkla dräkt som föremålen stundligt antar, / och deras närvaro. BonnierLM 1960, s. 827.
3) definitivt, slutgiltigt; äv. (med starkare l. svagare) kvardröjande tidsaspekt: avslutande l. avslutningsvis l. sammanfattande l. till slut o. definitivt; jfr 1 (särsk. 1 b β) o. I 3. PH 5: 3063 (1751). Av den, som föredrager ett mål i hovrätten, skall i en rotel antecknas dagen, då målet slutligen föredrages. SoS 1907, s. 176. När ett ämne skall hos fullmäktige slutligen afgöras, böra alla därtill hörande handlingar uppläsas. SFS 1908, nr 61, s. 9. Vill man få full isolering (i hönshuset), stoppas mellanrummet (mellan yttre o. inre utgångsluckorna) fullt av hö, innan luckorna stängas slutligt på hösten. Träskman Fjäd. 17 (1948). (Skidlöparen) Sixten (Jernberg) .. har väl ännu inte riktigt klart för sig hur det slutligt skall bli med den civila gärningen. SportIDag 1960—61, s. 88.
Spoiler title
Spoiler content