SLYNIG, adj.2; anträffat bl. i komp. -are.
Etymologi
[av lt. slünig (mlt. slǖnich), motsv. mht. sliunec (t. schleunig); till en mlt. motsvarighet till mht. sliunen, slūnen, skynda (se SLYNA)]
(†) snabb, rask, skyndsam. Wij (dvs. förmyndarregeringens ledamöter) .. wele låta (skeppen) afflöpa till Helsingforss, der att intaga .. Stålhanskens Ryttare, och genast der medh löpa till Pommern .. armeerne der vthe till deste slynigare endsätt (dvs. undsättning). HSH 38: 390 (1636).
SAOB
