SMACK smak4, sbst.3, n.; best. -et; pl. =
2) (vard.) smackgöra; äv. om ngt kladdigt l. smetigt l. smutsigt, kladd l. smuts o. d. Björkman (1889; äv. om smuts o. d.). (Fotogen-)lampor .. med sitt os om kvällarna och för jungfrurna ett välsignat smack med deras rengöring. Rydin Minn. 61 (1929). IllSvOrdb. (1955).
3) (vard.) i förb. med negation l. i satser l. fraser med nekande l. frågande l. villkorlig innebörd, i uttr. betecknande att ngn inte säger l. hör någonting (inte ens ett smackande) l. (numera vanl.) allmännare, utan tanke på ljud, liktydigt med: dugg l. smul l. dyft o. d.; i sht i uttr. inte ett smack, inte ett dugg l. smul l. dyft; äv. dels i uttr. varken smick eller smack (se SMICK, sbst.3), dels i uttr. varteviga smack o. d., vartenda dugg. Han sade inte ett smack på hela kvällen. Det bryr jag mig inte ett smack om. Han har aldrig gjort ett smack i hela sitt liv. Behöfver man .. ett ord (av sufflören), då bläddrar han i pjesen och vet inte hvar han är, och säger .. inte smack en gång! Hedberg Ridån 346 (1888). Allt det här med att vi tura med .. matlagning .., det har han hittat på själv varteviga smack. Lieberath Span. 49 (1916). Ingen levande själ bland besättningen, från kaptenen till yngste eldaren, förstod ett smack svenska. Lampén HTvFinl. 77 (1919). Tyst för helvete .., man hör ju inte ett djävla smack! Johnson Här 119 (1935). KvällsP 1964, nr 167, s. 11.
Ssgr, se smacka, v.1 ssgr.
