SMAK sma4k, sbst.2, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr d. smag, nor. dial. smak, båda med bet.: liten bit l. smula; vbalsbst. till SMAKA, v.; i bet. 2 möjl. dock utgående från SMAK, sbst.1]
1) (†) om handlingen att smaka, smakande; i uttr. vid ngts smak, vid avsmakning av ngt. Hiärne 2Anl. 6 (1702).
SAOB
