SMALLRA smal3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr SMALLER.
Ordformer
(förr äv. smalra)
Etymologi
[sv. dial. smallra; jfr d. dial. smaldre, klatscha, nor. dial. smaldra, gläfsa, larma, skälla; sannol. samhörigt med SMÄLLA, v. — Jfr SMALLRA, sbst.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) smälla l. slamra l. bullra l. larma o. d. Linc. T 6 b(1640). Från alla gårdarna i byn hördes trätofflor smallra. Göth Rall. 31(1932).
