SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1979  
SMÅTTER, n.
Ordformer
(smotter c. 17101732. småtter c. 1700c. 1755)
Etymologi
[sv. dial. småtter; vbalsbst. till SMÅTTRA. — Jfr SMÅTTRIG]
(†) koll., om små stycken av ngt (sönderslaget l. krossat), småstycken, skärvor, flisor; särsk. i uttr. slå ngt l. gå i småtter, slå ngt osv. i småstycken; äv. bildl.; jfr SMATTER 2, SMITTER, SMUTTER. The oförmodeliga händelser och hastige dödzmåhl krigzmän äro underkastade: at the i ett ögnebleck falla til jorden: flyga vpp i wädret; eller till småtter skuttne warda. Isogæus Segersk. 1196 (c. 1700). Lyckan vppå thes (dvs. vännens) wäg slå (dvs. må slå) the stötande stenar i småtter! Runius (SVS) 2: 27 (1700). Glaset gikk i småtter. Schultze Ordb. 4596 (c. 1755).
Spoiler title
Spoiler content