SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1980  
SNAGGLA, v.; anträffat bl. ss. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. snaggla, snörvla, tala genom näsan, läspa m. m.; möjl. (imitativ) växelform till SNAVLA, v.2]
(†) ss. vbalsbst. -ande, om snörvlande läte hos sur rökpipa. (Pipan) medförde alltid ett slags snarkning eller ett visst snagglande. CFDahlgren 5: 4 (1832).
Spoiler title
Spoiler content