SNIDE, sbst.1, n.; pl. -en (HdlCollMed.).
Etymologi
[sannol. ombildning av sv. dial. (gotl.) snid (se nedan anförda spr.-prov), etymologiskt identiskt med SNED, sbst.1 — Jfr SNED, sbst.2]
(†) = SNED, sbst.2 Stenbänken (i Bursviks stenbrott på Gotl.) har och sina sniden kallade, el(le)r remnor, som dock ej äro större än en knifsudd kan trängas där uti. HdlCollMed. 20/7 1734. Weste FörslSAOB (c. 1817). jfr: Berggrunden .. måste (då man vill hugga slipstenar på Gotl.) först befrias från överliggande jordlager ... När detta gjorts, undersöker man om lämpliga självsprickor finnas i ”bänken”. Stora vertikala dylika kallas ”snid.” Fatab. 1927, s. 146.
