SNITTLING snit3liŋ2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[av t. schnittling, av mht. snitilinc, av fht. snitilinc, avledn. av snit, sår (se SNITT)]
(numera föga br.) stickling, sättkvist. Fastän dubbla Löfkojor kunna ärhållas genom frön utaf enkla stånd, så sker detta säkrast genom snittlingar eller afskurne qwistar på de dubbla Lack-wiolerne. Fischerström 4: 351 (c. 1795). Qwistarne (av pil o. poppel) böra .. nedsättas 1 fot djupt i lös jord, som wäl tillpackas kring snittlingen. LfF 1853, s. 156. WoJ (1891; angivet ss. ”forstterm”).
SAOB
