SNUBB snub4, sbst.2, n.; best. -et.
(ngt vard.) motsv. SNUBBA, v. 2: snubbande; i sht konkret(are), koll.: snubbor l. bannor l. snäsningar o. d. (Skolgossen) tog .. emot lärarinnans tillrättavisningar och led skrubb och snubb utan att höja ett ord till försvar. Nilsson HistFärs 151 (1940). Anm. I nedan anförda språkprov är till snubb en pluraländelse -or möjl. att supplera ur bannor; ordet är i så fall att hänföra till SNUBBA, sbst.1 När jag fick snubb och bannor: / .. Jag lät mig säja strax, så blef thet godt vtaf. Kolmodin QvSp. 1: 113 (c. 1710, 1732; i vers).
