SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1980  
SNUFFEL snuf4el l. snuf3el2, äv. SNOFFEL snof4el l. snof3el2, m.; best. -n; pl. -fflar.
Ordformer
(snoffel 1894, 1903. snuffel 1889)
Etymologi
[sv. dial. snuffel, näsvis person; till snufla (se SNÖVLA). — Jfr SNYFFEL, sbst.1]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = SNYFFEL, sbst.1 LoW (1889). Din förgjordade snoffel där! Ska du gå och vilja spela härre här, du. Bondeson MVK 49 (1894, 1903).
Spoiler title
Spoiler content