SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1981  
SOCKA sok3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sannol. av ljudhärmande urspr.]
i fråga om ljud från ngt fallande; särsk. i p. pr.: som låter tungt o. dovt l. dämpat l. dött o. liksom tvärt avhugget l. dyl. Det var milt i luften och snön var kram. Ibland kom en snösjok fallande från ett träd och tog mark med ett sockande ljud. Fridegård KvinnTräd. 185 (1950).
Spoiler title
Spoiler content