[av lat. sol(l)enniter, sol(l)emniter, på ett religiöst l. högtidligt sätt, enligt vedertaget bruk, till sol(l)ennis, sol(l)emnis (se SOLENN)]
(†)
1) motsv. SOLENN 1:på ett solent sätt l. i solenna former, (ytterst) högtidligt; äv.: enligt rådande sedvänja l. gällande ordning l. på vedertaget sätt. Att .. Hertig Carl Philip .. måtte med godhe förfarne .. män, så och krigzfolk och hwad annat som för een Konungz son will solenniter höre, foge sig till gräntzebefestningen Wijborg i Finland. RA II. 1: 187(1612). Fröken Agnes begraffningh bleff här nu förledne denn 14 Augusti sollenniter och medh en temligh pompa och solennitet hollin. OxBr. 3: 127(1627). Bemelte Gesandtskap (dvs. den polska beskickningen till Wien) skal här solenniter inhemptat blifwa (dvs. mottagas). NAv. 6/11 1656, nr 1, s. 1. Konungen .. hölt ett ganska alfvarsamt .. tal till .. (bondeståndet) om deras ofog att neka sin taleman att underskrifva en constitution, som ståndet antagit, och hvilken de sollemniter till konungen på rikssalen öfverlämnat. HT 1918, s. 191(1809).
2) motsv. SOLENN 4:allvarligt, eftertryckligt. Flere skääl hadhe .. partherne intet att framtee, uthan här medh slöte protesterandes Solenniter hwar emoth annan på Expenser, Skadheståndh och tijdzspillo. AktsamlKungsådreinst. 162(1684).
