SOLL sol4, sbst.5, r. l. m. l. n.; best. -en resp. -et.
Etymologi
[sv. dial. såll, sull, m., n.; jfr fvn. sollr, m. (nor. dial. soll, m.); möjl. i avljudsförh. till eng. swill, skulor (ss. svinmat), o. feng. swillan, skölja (eng. swill), av omtvistat urspr.]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) hoprörd blandning avsedd till (djur)mat. Många hundar lapa illa soll. Rhodin Ordspr. 97(1807).
SAOB
