SORPA sor3pa2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) motsv. SORPA, sbst. 2: bereda l. utfodra med sörpa. HovförtärSthm 1601, s. 68. Thet händer .. gemenligen hwart åhr, i brist af tillräckeligit hö, hwarmed halmen, plägar utblandas, att få äro som undslippa med Sorpande, som skiär med miöls ströende på sönderhackad och opblöt råghalm. AllmogHemsl. 104 (i handl. fr. 1741). Ända till jul plägar man i mindre ladugårdar spara på gröpet. Efter nyåret börjar man sorpa. Langlet Husm. 810 (1884). särsk.
a) i utvidgad anv., i fråga om att mylla ned ngt i (våt) jord; i den särsk. förb. SORPA NEDER.
2) (i vissa trakter o. i fackspr.) motsv. SORPA, sbst. 1 (o. 2), om flod l. ström o. d.: (vid stark kyla) bilda iskristaller (så att en issörja uppstår som kan hindra vattenloppet vid in- l. utlopp; jfr KRAVA o. SÖRPA, v.); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om kravis. När strömmen .. ”sorpar”, silar sig vatten i endast ringa mängd ned till Norrköping. VL 1892, nr 301, s. 3. Det märkliga hade .. inträffat, att genom s. k. sorpning vid Motala sluss, därvarande pådragningsluckor, som äro af ansenliga dimensioner, blifvit tilltäppta, hvarigenom vattnet hindrades att tillföras kanalen. GHT 1897, nr 11, s. 3. Östergren (1943).
Ssg (till 2; jfr SORPA, sbst. ssgr): SORP-SYMTOM. (i fackspr. i vissa trakter) symtom utmärkande för sorpning. SD 1894, nr 3, s. 3.
