SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1983  
SPEJ späj4, sbst.2, n.
Etymologi
[vbalsbst. till SPEJA, v.2]
(ngt vard.) spejande, spejning; i uttr. (l. stå o. d.) på spej (efter ngt), (gå osv.) på spejning l. på spaning (efter ngt). Bergman Chef. 69 (1924: gick). I ögonfransars skygd han (dvs. Amor) står på spej. Ahléen IdyllPast. 66 (1935). Hemvill är nyckelbarnet på spej efter storstadens äventyr medan mamma arbetar. DN 2/5 1965, Söndagsbil. s. 6.
Spoiler title
Spoiler content