SPELTER, r. l. m. l. f.; best. -ern.
Etymologi
[av eng. spelter, sannol. nära besläktat med (möjl. modifierad form av) mnl. speauter (se SPIAT)]
(†) zink; legering vari zink uppträder ss. huvudbeståndsdel, zinklegering. D. 24. Gick jag .. till Messingswärket Babtist mill att kunskapa om Speltern. Ferrner ResEur. 172 (1759). Därs. 259 (1760). Spelter kallas uti England en metall-composition, som brukas vid Belebrook Dale, uti Shropshire, at däraf gjuta cylindrer för eld- och luft-machiner. Rinman 2: 779 (1789).
SAOB
