SPETS, sbst.3, m.; best. -en (PErici).
Etymologi
[jfr motsv. anv. av ä. d. spids, speds (i uttr. løbe gennem spidsen, løbe i gennem en speds); uppkommet ur SPETS, sbst.1 (i bet. 1 c, möjl. på grund av att mlt. pl. spēs(s)en o. d. i ifrågavarande anv. uppfattats ss. sg.), sannol. under anslutning till SPETS, sbst.2 (i bet. 14)]
(†) om två led av spjutbeväpnade soldater, i uttr. låta ngn löpa genom l. durk den långa spets, = SPETS, sbst.1 1 c; sannol. äv. om två led av spöförsedda soldater, i uttr. driva genom spetsen, anträffat bl. bildl. i fråga om bestraffande behandling; jfr SPETSGÅRD 2 b, SPETSROT. G1R 9: 318 (1534: Dorghck). Hade mann .. latit en hoop (av det förrymda manskapet) löpa igenom then Longa Spets, the hade vell lärt ther epter ath bliffua hoss theris Feneke. Därs. 338. Huru Gudh, såsom en strenger Domare, the obootferdiga Judar dreff genom spetzen och Förkastade. PErici Musæus 2: 345 b (1582).
