SPINTISERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[liksom d. spintisere, lt. spintiseren av t. spintisieren, möjl. bildat till spinnen, spinna (se SPINNA, v.1]
(†) grubbla l. fundera (på l. över ngt); äv.: utfundera l. uttänka (ngt). Sylvius Mornay 103 (1674: spintiserande, vbalsbst.). Som de ingendera hade pänningar, spintiserade de länge på, huruledes de måtte kunna tractera sig wäl för inte. Columbus MålRoo 60 (c. 1678). Weise 408 (1697: theröfwer). Hr Inspectoren Lindvall, som spintiserat och uptänkt et ogrundat käromål. VRP 7/7 1736. Hvi sitter tu här så diupsinnig? Hwad grilliserar och spintiserar tu på? Scherping Cober 2: 84 (1737). Ekbohrn (1904).
Särsk. förb. (†): SPINTISERA UT. utfundera l. uttänka (ngt). Lind (1749).
Avledn. (†): SPINTISERARE, m. [jfr t. spintisierer] grubblande person. Nordforss (1805).
