SPIRIT spir4it l. spi4- l. med mer l. mindre genuint engelskt uttal, r. l. m.; best. -en.
1) (numera i sht i vissa kretsar, särsk. sport.) anda, sinnelag; humör (i sht pregnant: livligt l. friskt humör, temperament, ”krut”, ”gnista”); jfr spiritus II 1. Det är bäst icke hafva för mycket skräp med sig under ett fälttåg — nej mynt i fickorna, litet spirit i kroppen .. är fältlefnadens högsta principer. Wingård Minn. 12: 17 (1850). Styrkan med (ishockeylaget) AIK är ..: rutin, ungdomlig spirit plus fyndighet. DN 1970, nr 315, s. 29. Han (dvs. en ishockeyspelare) ser inte ut att ha den här spiriten, gnistan. Dunås AntSAOB 4/4 1973.
2) (numera föga br.) andlig lyftning, intelligens, spiritualitet; äv. närmande sig l. övergående i bet.: själ(iskhet), känsla, inlevelse; jfr spiritus II 1. Lagerberg sade laps-saker (dvs. struntsaker, tokigheter) utmärkta af föga ”spirit”. Edholm SvunnD 39 (1841). Ville vi anställa jemförelser, så skulle tilläfventyrs kunna sägas, att de utmärkta artisterna någon gång förut gifvit pjesen med ännu mera spirit än hvad som nu skedde. SthmFig. 1845, s. 46.
