SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1985  
SPORRA spor3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sannol. etymologiskt identiskt med SPORRA, v.3 (se SPÅRA, v.2). — Jfr SPORRE, sbst.2, SPORRHUGG, sbst.2, SPORRHUGGA, v.2]
(förr) (med yxa l. huggjärn) göra täta inhugg l. hack i (bjälke l. trävägg o. d.) (för att ge putsen (se PUTS, sbst.4 1) bättre fäste vid revertering); äv. abs.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om sådant inhugg osv.; jfr SPORRHUGGA, v.2 Vågade jag .. ej, at låta endast ankomma på det fäste, som sågspånssmeten kunde taga i väggen af blotta sporrningen. VetAH 1780, s. 208. De inre, så väl som skilje-väggarne, smetades .. med sågspåns-bruk i två omgångar; dock böra stockarne i samma väggar förut djupt sporras, som beqvämligast sker med hvar stock för sig vid första uptimringen. Därs. 210. Til fäste för bruket, föreslår Herr Advocat-Fiscalen sporrning med yxa, äfvenledes fördjupningar i såten .. jag har .. erfarit, at sporrningar med et huggjärn, likt en svarfvare-skrubb, först i såten på sjelfva timret, sedan på dess platt, hafva gjort bästa gagnet til brukets qvarhållande. Desse sporrningar inhuggas med och mot, 5 à 6 tum imellan hvarje; de inhuggas en ½ tum uti sjelfva virket, och järnet lutas så i handen, at en hulling upkommer om 1/4 tum framom virket. Desse hullingar, som ega sitt fäste i och af sjelfva timret, låssna aldrig; men fånga så bruket inom sig, at det icke kan skilja sig från väggen. Därs. 232. För att få fäste för putsen på timret var det enklaste förfarandet (fram till c. 1930) att man högg täta hugg med en yxa, man sporrade ytan. Thurell VårdTrähus 120 (1975).
Spoiler title
Spoiler content