SPRET, sbst.2, n.; pl. = (SkeppsgR).
Etymologi
[av lt. spreet, spri (mlt. spret, rå l. dyl.), motsv. mnl. spriet, rå l. dyl. (nl. spriet, spristång, bogspröt, stång tjänande till förlängning av mast l. flaggstång på fartyg), feng. sprēot, stång (eng. sprit, spristång), i avljudsförh. till SPRÖT, sbst. — Jfr BOGSPRÖT, SPRI, sbst.1]
(†) spristång l. dyl.; jfr SPRÖT, sbst. 3 a. Jttem xxiij Aprilis kom til Drackans Mastar, Råar, och spreth, Nar th(et) suartad(es) Nylands Tijerw — j t(un)na. SkeppsgR 1543. Bleff hans tackell suarthat Mersa, Masth och spreeth. Därs. 1544, s. 42.
