SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1985  
SPRICK sprik4, sbst.1
Etymologi
[vbalsbst. till SPRICKA, v.]
(föga br.) sprickning (se SPRICKA, v. 4 a); i uttr. stå i sprick, hålla på att spricka ut. Att hagtornet stod i sprick i Fegen. Expressen 9/5 1962, s. 12.
Spoiler title
Spoiler content