[liksom d. sprinklet sannol. av mlt. sprink(e)lecht, -lich, l. mht. sprinkeleht, (t. sprenklich, ä. t. äv.: sprincklicht, sprinkelocht m. m.), till mlt. resp. mht. sprinkel, stänk, fläck, till den ieur. rot som (utan n) föreligger i sv. dial. spräckel, liten fläck, mässling, o. i SPRÄCKLIG.— Jfr SPRINKLA, v.1,SPRÄNKLIG]
(†) fläckig (se d. o. 1) l. brokig (se d. o. 1) l. spräcklig. Thesse effter:ne ferger, som är svarth, rödh, lijffärge, gull, grön, grå, hvijtt och sprincklett. G1R 22: 437(1551).
