SPRUDEL sprɯ4del, sbst.2, n.; best. -dlet.
sprudlande; äv. konkret, om sprudlande vatten. Längst ut på udden där reflarna svalla / i det finaste sprudlet. Wohlin Strof. 7 (1906). IllSvOrdb. (1955). — särsk. mer l. mindre bildl.; särsk. om psykisk livaktighet l. rörlighet. Högberg Baggböl. 1: 225 (1911). I sina översättningar .. visade .. (J. H. Thomander) ursprungligheten och sprudlet i sin begåvning. Gierow i 3SAH LXXXI. 2: 247 (1973).
Ssgr: SPRUDEL-BAD, sbst.2 (sbst.1 se sp. 10168). [jfr t. sprudelbad] (numera bl. i skildring av ä. förh., föga br.) dusch (i badskåp) varvid vattnet träffade den badandes kropp i finfördelad form. Hygiea 1855, s. 67, 71. —
