SPRYGEL spry3gel2, r. l. m.; best. -n; pl. spryglar.
Ordformer
(sprygel 1889 osv. sprögel- i ssg 1804 (: sprögeltak))
Etymologi
[av t. sprügel, spriegel, sprugel; av ovisst urspr. — Jfr SPRUGELNÄT]
1) (i fackspr.) båge som uppbär sufflett l. vagnstak (äv. tak i ä. typ av karosseri till bil) o. dyl. Taket i de bättre (vagns-)suffletterna är nästan alltid af läder .. Spryglarna äro vanligen gjorda af ask. MeddSlöjdF 1889, s. 115.Nerén BilB 2: 163(1931; till sufflett i bil).
2) flygv. om var o. en av de (vanl. av trä l. metall bestående) tvärgående konstruktionsdetaljerna i flygplans vinge som tjänar till fäste för vingens klädsel samt ger vingen den profil som är bäst lämpad med hänsyn till luftmotstånd o. lyftkraft. Några s. k. spryglar, som sitta inuti [flyg]planet för att spänna ut duken och äro sammansatta av träribbor. Östergren(cit. fr. 1918). En länge allenarådande och alltjämt ofta använd vingtyp är uppbyggd av två i vingens längdriktning .. gående balkar, vid vilka äro fästa tvärgående spant (spryglar), på vilka vingens inklädnad (vingduken) fästes och vilka dels ge vingen den ur luftmotståndssynpunkt önskvärda profilen, dels överföra luftkraftsbelastningen på inklädnaden till vingbalkarna. 3NF 22: 158(1936). Vid skalkonstruktion består vingen av klädsel (”skalet”), vingbalkar, spryglar och vissa förstärkningar. SoldUndFlygv. 1944, s. 207.jfr VING-SPRYGEL.
SAOB
