SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1985  
SPRÄNG, adv.
Etymologi
[sannol. (av rimställning föranlett o.) utlöst ur ett icke anträffat spräng-frysa, frysa mycket o. d. (jfr ssgr ss. SPRÄNG-ELDA, SPRÄNG-KALL); jfr äv. uttr. i spräng (se SPRÄNG, sbst.2 2 b)]
(†) mycket l. duktigt l. omåttligt o. d. När kalt är och smäller i knute, / Ey är tå gott at wara vthe. / Fast bättre i en Dwne säng / Hoo them ey haar, han fryser spräng. Sigfridi K 3 b (1619).
Spoiler title
Spoiler content