SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1985  
SPRÄTT sprät4, sbst.5, r. l. m. l. f.; best. -en.
Etymologi
[möjl. till SPRÄTTIG, adj.1, efter sådana mönster som LULLIG: på lull(en) (se LULL, sbst.2), RUSIG, adj.2: på rus (se RUS, sbst.2); jfr med avs. på bildningen äv. SNUSEN]
(numera föga br.) i uttr. på sprätt(en) l. (på) högsta sprätten, (högst) sprättig l. elegant. (Vid österbottningarnas årsfest) var Zache som curator i hvit halsduk och mycket på sprätt. ZTopelius (1843) hos Vasenius Top. 3: 181. Min själ, är det icke nu riktigt på sprätten, försäkrade Mina, i det hon .. synade det draperi, som hon .. i hast fästat öfver fönstret. Carlén Skjutsg. 307 (1869). WoL 1517 (1889: högsta). I långrock och med hatt på sprätt / vi (dansörer) hoppade på nobelt sätt / med näpna flickor kring. Hardy LyrUrv. 35 (1928; eng. orig.: With hats on head and morning coats).
Spoiler title
Spoiler content