SPÄRR spær4, sbst.4, r. l. m.; best. (i bet. 2) -en.
Etymologi
[jfr sv. dial. spärr, m., bemödande, kraftansträngning; till SPÄRRA, v.2]
1) (ngt vard.) motsv. SPÄRRA, v.2 1, i uttr. på spärr, upp- l. utspärrad. ”Det är alltid samma sak sen tio år tillbaka”, säger Lenormant om .. (målarnas) religiösa bilder; ”händerna på hjertat, eller armarna i vädret, eller benen på spärr.” ESTLander KonstH 177 (1867). En sirligt utpetad kattunge i svart marmor ligger framför mig, med morrhåren på spärr och skalken i ögonvrån. Cedercreutz Typ. 1: 80 (1906, 1917). De bland noblessen syntes ståta / med fingrarna på spärr och magarna på spänn. Lindqvist Rim 3: 320 (1919). Det är många som fått sina ögon öppnade i dag, men se Hjalmar Hedqvist har haft dem på spärr länge. Böök Sommarl. 141 (1927). En kattunge med klorna på spärr. SvHandordb. (1966).
2) boktr. motsv. SPÄRRA, v.2 2; vid sättning (tryckning): åtskiljande av trycktyperna i ett ord l. en mening gm insättande av utslutning mellan dem, spärrad stil; äv. bildl. Jag har .. inte skänkt dig makten över mig, svarade jag med spärr på orden. Mörne Liv 186 (1925). Huvudorden utmärkas med spärr. Östergren (1944). Sätta med spärr. SvHandordb. (1966).
3) (numera föga br.) motsv. SPÄRRA, v.2 4: spjärn; äv. bildl., i uttr. sätta sig på, i sht förr äv. i spärr mot ngt, streta l. sträva mot ngt, göra motstånd l. opponera sig mot ngt o. d. (Teologer) som af en missriktad renlärighet eller missförstådd pietetskänsla sätta sig i spärr mot .. (människans andliga) utveckling, ådraga sig ett stort ansvar. SvTidskr. 1894, s. 451. Han ansåg sig böra under lugnare förhållanden genomkämpa det missmod, som infunnit sig hos honom, som förgäfves satt sig på spärr mot tidens ström. 2NF 23: 1183 (1916). Plötsligt tvärstanna renarna. Då Huotari rycker i tömmen, ta de spärr med alla fyra benen, lyfta huvudet högt och vädra. Munsterhjelm Vildm. 54 (1936).
