STACK stak4, sbst.2, r. l. m.; best. -en.
1) (†) om bunt av halmstrån som en person håller i handen vid lottdragning varvid den vinner som drar ut det längsta strået. Hör tu, dragh stacken icke så högdt op, / Tu skådar honom i ända och top. Messenius Disa 24 (1611).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. dra(ga) stack, förr äv. stacken, dra lott (om ngn l. ngt) gm att dra ut halmstrån ur en bunt varvid den vinner som drar ut det längsta strået; äv. i utvidgad anv.: dra lott. Wij äre ey waan leeka på thedh sätt (dvs. avgöra ngt gm tärningskast), / Wij draga mycket häller stacken slätt. / Tagh Nisse i tijn Handh någhra Halmstrå, / Iagh wil migh beflijta thet längsta få. Messenius Disa 24 (1611). Lenæus Delsbo 185 (1736, 1764; i utvidgad anv.). Hwi sku .. dra stack om henne (dvs. en flicka att gifta sig med). Knöppel Möt. 3 (1750). Vi drog stack; och Per E. förlorade. Vi 1952, nr 1, s. 16.
