STACK, sbst.4, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[fsv. stakker, blusliknande klädesplagg, sv. dial. stakk, helgdagskjortel, underklänning; jfr fvn. stakkr, kort klädesplagg för överkroppen, nor. dial. stakk, kjol; till STACK, adj.; jfr med avs. på bet. KJOL o. SKJORTA]
(†, om ä., i sht forntida, förh.) om ett till kvinnodräkten hörande plagg: ärmlöst, närmast kroppen buret (, med häktor hophållet) livstycke; äv. om ett slags enkel kjol (se d. o. 5). Fruentimren brukte (under senare delen av medeltiden) innerst ett lifstycke, utan armar med häcktor, kalladt Stack: däröfver ett annat, med knappar och armar, kalladt Råck: och åter däröfver en löshängande vid slöja, kallad Yfir-klädi. Botin Utk. 653 (1764). Någre (kvinnor) hade (förr) dubbla Tröjor: den inre kallad Stack, som nu heter Corset. 1Saml. 3: 316 (1773). (Hon fick) en kort skinnkjortel eller så kallad ”stack”, sådan som endast trälar begagnade. Lönnberg Ragnf. 31 (1873). — jfr BAK-STACK. Anm. I det enda kända belägget har bak-stack sannol. en sekundär bet.: bakdel (se d. o. b); jfr med avs. på bet. fsv. bakstakker o. ä. dan. bagstak.
