publicerad: 1986
STADFÄSTA sta3d~fäs2ta, v. -er, stadfäste, stadfäst, stadfäst, äv. (numera föga br.) -ar, -ade, -ad, -at (pr. sg. -ar Balck Es. 93 (1603), Schroderus Os. 2: 680 (1635). -er G1R 1: 2 (1521) osv. — ipf. -ade VgFmT I. 8—9: 118 (1579), Wrangel Forskn. 64 (1917). -fäste Mark. 16: 20 (NT 1526) osv. — sup. -at (-et) Apg. 3: 16 (NT 1526), Bildt i 3SAH 16: 379 (1902). -fäst OPetri 1: 64 (1526) osv. — p. pf. -ad SynodA 2: 15 (1584), Svedelius Norge 34 (1866). -fäst 1Kor. 1: 6 (NT 1526) osv.). vbalsbst. -AN (†, BtFinlH 6: 79 (1537), VDAkt. 1698, nr 127), -ANDE, -ELSE (se d. o.), -ING (†, PrivFrihetsbrJönk. 365 (1580: stadhfestungh)), -NING (HH XXXIII. 1: 193 (1561) osv.); -ARE (se avledn.).
Ordformer
(sta- 1764. stad- 1521 osv. stadz- 1643. — äv. -fest-)
Etymologi
[fsv. stadhfästa; motsv. fd. stad(h)fæstæ, stat(h)fæsta, fvn. staðfesta; avledn. av det adj. som föreligger i fsv. stadhfaster, fd. stat(h)fast o. fvn. staðfastr, av STAD, sbst.1, o. FAST, adj.1]
A. i egentlig(are) anv.
1) (†) få (ngn) att (stadigvarande) uppehålla sig (ngnstädes); anträffat bl. i pass. övergående i deponentiell anv. (eller ss. dep.): slå sig ned l. (för en tid) slå stadigvarande läger (ngnstädes). (Drottning Gunhild och hennes söner) seglade med sitt föllie Norr til Orknöö, och stadfästes thär i Landet en tid. Peringskiöld Hkr. 1: 131 (1697).
2) (†) fastgöra l. i sitt läge fixera (ngt); stadga (se STADGA, v. 2) l. förstärka (ngt); äv. få (ngn) att sitta stadigt (i sadeln). (Sv.) Stadhfästa (lat.) Firmare, .. firmum, stabile, solidum reddere, efficere. Helsingius Ff 4 b (1587). (Härefter nämnt material) Ähr kommitt til domkirckie byggning vti stor tornet att bemanna och stadfesta med balckar och anckar .. (:) Stång järnn (osv.). BtÅboH I. 1: 45 (1588). På ryttarns stadfästning i sadeln har hans sinnesstämning och deraf följande själsnärvaro den utmärktaste verkan. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 61 (1836). — särsk. ngt oeg. l. bildl. (jfr 3—5), med avs. på fysikaliska krafter: binda. Aff Jordennes begynnelse, .. förra än Man sågh sköne blomster, och förra än the rörlighe krafter stadfäste woro .. Tå (osv.). Forsius Esdra 109 (1613).
B. oeg. l. bildl.: befästa; bekräfta; uppfylla; göra gällande o. d.
3) (ngt ålderdomligt) med avs. på sak l. (se b) person: ge fast l. fastare grund (se GRUND, sbst.1 III 1 d) l. säkert l. säkrare (fot)fäste (i bildl. bemärkelse) l. (säkert l. säkrare) bestånd l. stadga (se STADGA, sbst.1 4 b), befästa; säkra l. säkerställa l. (säkert) fastställa (ngt); styrka (ngt); jfr 4, 5. Jtem vill iak .. stadfesta forsuara oc beskerma alle then helgo kirkes priuilegia Personer oc ägodelar. G1R 1: 3 (1521). Hwilken genom öffningen har bekräfftat (stadfäst) kunskapen, han är förfahren. Schroderus Comenius 355 (1639). Dido, / Munter, full utaf hopp, när hon stadfästade Riket / .. Hon då stiftade Lag, hur hvarje arbetare skulle / Göra sit arbet, och alt utdelas i jämnlika lotter. Nicander VirgÆn. 31 (1751). Nu kastade hon en glad, flygtig blick öfver oss, liksom för att stadfästa hos sig det omdöme hon fällt öfver oss. Almqvist Parj. 26 (1817). Hans Helige Ande stadfäste ordet i våra hjärtan, att vi icke må vara glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill ändan och varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre. Hb. 1894, s. 19. Hvarje medveten språknyttjares plikt är .. att i sin mån stadfästa samtidens värdefulla språkförvärf. Wulff Petrarcab. 7 (1905). Vi måste göra något, som skulle stadfästa våra namn för evigheten. Norlind Borgebyminn. 116 (1939). — särsk.
a) (mindre br.) med avs. på seger i l. resultat av idrottstävling: säkerställa, fastställa. Strax i slutet på den andra extra kvarten (av bandymatchen) stadfäste ”Krutis” segern till 4—2. IdrBl. 1924, nr 10, s. 6.
b) med avs. på person (l. ngns hjärta (se d. o. II 1) o. d.): befästa (i ngt); äv. (numera bl. i religiöst spr.) utan förbindelse med prep.-uttr.: ge styrka l. fasthet i tron l. sin gärning o. d., styrka; jfr c, d slutet. Then ther macht haffuer ath stadhfesta idher effter mit euangelium och predican. Rom. 16: 25 (NT 1526; Bib. 1917: styrka eder). (J. III) hadhe til drottning, Catarinam Konung Sigismundi dotter j Påland, een sådana quinna hwilkens lijke icke finnes kunde j dyghd, ja j heligheet och stadigheet, Hon stadhfäste sin man mykit medh sitt exempel, och förwaradhe ther j Rijket een gnijsta til Gudztiensten. Bureus Påw. A 3 b (1604). Är thet (dvs. mitt hjärta) ostadigt? (Gud,) Stadfäst thet. Scherping Cober 1: 322 (1734). Han är just icke en nyttig reskamrat för Adolf, ty han styrker och stadfäster denne i hans arfsynder. Montgomery-Silfverstolpe Mem. 3: 180 (1825). Ett fjolligt leende, som stadfäste Bergström i tron, att .. (rumskamraten) var vriden. Blomberg MolnBröd. 154 (1932). Som jag förut påpekat torde lektor Säves undervisning (i historia) ha stadfäst Fröding i detta intresse. Olsson Fröding 159 (1950).
c) refl.: skaffa sig l. få säkert l. säkrare (fot)fäste, befästa sig; befästas, stadfästas (se d); motsv. b äv.: befästa sin kunskap (i ngt). Widekindi KrijgH 795 (1671; om regentskap). Så wardt, Gudi ähra, wårt Prestamöte genom Gudz bistånd wel hullit och önskeligen endat. Tå wi först och fremst stadfeste osz i then swåra trosartikel, som handlar om Vtkorelsen och Förkastelsen. Swedberg Påminn. § 1 (1712). (Inbördeskriget) kommer ännu säkrare men med olyckligare följder, om partierna och anarkien få tillfälle att stadfästa sig. SvH IX. 1: 299 (cit. fr. 1827).
d) i pass. närmande sig deponentiell anv.: ges l. få fast(are) grund l. säkert l. säkrare (fot)-fäste l. (säkert l. säkrare) bestånd l. stadga, befästas; säkras l. säkerställas l. (säkert) fastställas; styrkas; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Jesu Christi förkynnelse .. haffuer stadhfest wordit vthi idher. 1Kor. 1: 6 (NT 1526; Bib. 1917: blivit befäst; NT 1981: vunnit sådan fasthet). Hans (dvs. konung Davids) Rijke stadfästes och hans Barn blefwe icke som Sauls vthrotade. Rosenhane FörklDav. 23 (1666, 1680). En stor hop örter och insecter har jag på latin beskrifwit, dels för kortheten skuld, dels at man ei har Terminos artis stadfästade på swenska språket. Linné Öl. Föret. 5 b (1745). Theras wilja är uti thet goda stadfästad. Rönigk Fresenius 122 (1753). Hon (gjorde) genast vid första anblicken ett behagligt intryck, som förstärktes och stadfästades genom hennes naiva hjertlighet. Atterbom Minnest. 2: 263 (1842). De stora skarorna möta upp (på Skansen) på några märkesdagar, när den riktiga våren dragit in och sommaren är stadfäst. Fatab. 1941, s. 97. — särsk. motsv. b. Och wordho the forsamblingar stadhfeste j troona och föröökadhes på talet hwar dagh. Apg. 16: 5 (NT 1526; Bib. 1917: styrktes; NT 1981: befästes i tron). Wij tacke Gud för dhen godhe Konungen, fast han är ungh, Gudh låthe honom wäl uptuchtas och stadfästas. RARP 7: 59 (1660). Resen stadfästes allt mera uti sitt beslut att söka vinna Cecilia. Idun 1890, s. 160.
4) [specialanv. av 3] (ngt ålderdomligt) bekräfta l. fastslå l. uppfylla (ngt) o. d.
a) om person l. sak: fastslå l. fastställa l. bekräfta l. styrka (ngt) l. fastslå osv. riktigheten l. existensen av (ngt); försäkra (ngt). Hoo haffuer stadhfest alla werldennes endar? Ordspr. 30: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: fastställt). Jagh bekom i desse daghar skrijfvelse ifrån Hans Millies deruthinnan han confirmerer och stadhfäster de förre raporter, att K(onungen) i Danmarck hafver gifvet the Lübeske handelen frij. OxBr. 10: 176 (1615). Han har examinerat blommorne på det nogaste med microscoper, och hans experimenter stadfästa Hr Archiaterns Systema Sexuale, med nya bevis. JJBjörnståhl (1775) hos Linné Bref I. 3: 258. När man i Chymien ärfarit desse döda tingens värksamheter, samt äfven vår menniskjokrops värksamhet på själens förmögenheter, så har man måst stadfästa ett slags lif i matherien. CAEhrensvärd Brev 2: 332 (1799). En vishetslära, hvilken .. betryggar och stadfäster de stora obevisliga sanningarna, Gud, Försyn, Odödlighet. Nyblæus Forskn. I. 1: 149 (1873, 1879). Verkligheten desavouerade icke, utan stadfäste de kristna lärorna om världen och människan. Och den tvingade Kristi kyrka till besinning över kriget. SvFolket 12: 66 (1940); jfr 3. — särsk.
α) ss. beteckning för bekräftelse av utsaga l. löfte o. d. medelst ed (l. tecken o. d.): (med ed osv.) bekräfta l. styrka (ngt); äv. med indir. obj. (i uttr. med en ed stadfästa ngn ngt, ge ngn edlig försäkran om ngt); jfr 5. Hebr. 6: 16 (NT 1526). Annat (är) stadfesta löfftitt (om Guds nåd) medh ord allena, och annatt är stadfesta thet .. medh wtuertes synligh och begrijpeligh tecknn tillika. KOF 1: 204 (1575). Kom för rette Hans skreddere på Daall, och medt sin eedtt stadfeste på lagboken sitt witnesbreff. TbLödöse 73 (1587). Schroderus Os. 1: 763 (1635; med indir. obj.). Herrans Nattward skal ingen miszbruka .. til någon förplichtelse, ther med at stadfästa något Löfte. Kyrkol. 11: 5 (1686). I Rochelle .. war en borgare .., hwilken plägade sålunda stadfästa sitt tal, när man icke wille tro honom, at, om thet icke wore sant, så skulle diefwulen snyta honom. Münchenberg Scriver Får. 123 (1725). At ingen ting wettandes, eller willjandes, är undandölgdt .. will och kan jag med liflig Ed stadfästa. BoupptVäxjö 1777. Nordforss (1805).
β) refl.: bekräftas; bevisas, klarläggas. Det har fullkomligt stadfästat sig, att pargasit och hornblende äga samma kristallfigur. NNordenskiöld (1818) hos Berzelius Brev 11: 17.
b) med avs. på tankar l. rykte l. dyl.: besanna, bekräfta; äv. (med avs. på ord l. hopp o. d.) liktydigt med: uppfylla; äv. refl.: bekräftas, besannas; numera bl. med jämförelsevis klart bevarad anslutning till 3. Blijff en fremling j tesso landena, och iagh skal wara medh tigh, och welsigna tigh, För ty, tigh och tinne sädh skal iagh giffua all thenna landen, och skal stadhfesta min eedh som iagh tinom fadher Abraham sworit haffuer. 1Mos. 26: 3 (Bib. 1541; Bib. 1917: hålla den ed). Herren stadhfeste tijn ord som tu spådt haffuer. Jer. 28: 6 (Därs.; Bib. 1917: Det som du har profeterat må Herren uppfylla). Det som i högsta grad förundrar mig, ja, jag törs säga, blir aldeles obegripligt, (är) at beskyllningen i anseende til Ryttmästaren Erlau alt mera och mera stadfästes. Envallsson Schlenzh. 55 (1796). Underrättelserna om de ifrågasatta infallen af tyska arbetare (från Schweiz och Frankrike) i storhertigdömet Baden, för att revolutionera Tyskland och utbreda kommunistiska läror, stadfästa sig dagligen mer och mer. AB 1848, nr 84, s. 1.
5) [eg. specialanv. av 3] (medelst skriftlig handling l. officiellt beslut l. ceremoniell handling o. d.) göra l. förklara (rättsligt) gällande l. giltig l. bindande; (medelst skriftlig handling osv.) fastställa l. bekräfta (ngt); ratificera (ngt); sanktionera (ngt); jfr 4 a α. Iach .. stadfäster och fulborder the breff, som framlidne herren vndt och giffuit haffue .. Anders Simonsons hustru frijhet och frälse på Tuå gårder i Wånge sockn. G1R 1: 2 (1521). UpplDomb. 3: 127 (1576; med avs. på köp). RA II. 2: 76 (1617; med avs. på stillestånd). Församblingen walde sigh predikare, och samma wahl wardt sedan stadfäst genom böön och händers åläggningh. KOF II. 2: 184 (c. 1655). Jarlen skulle komma til konung Harald .. och wille the tå til fyllest stadfästa sin wänskap. Peringskiöld Hkr. 1: 174 (1697). (Greve Brahe sade: Jag) har nu tilfälle .. at yttra min hierteliga fägnad öfver Högl(oflige) R(idderskapet) o. A(del)ns välmågo samt biuda dem vara välkomne til deras förste stadfäste giöromål, som är at välja sig sin Landtmarskalk. 2RARP 15: 2 (1746). Sverige är en bland undertecknarne af Wienerkongressakten den 9 Juni 1815, i hvilken stadfästades ett sjelfständigt, konstitutionelt konungarike Polen. PT 3/3 1863, s. 3. Kungl. Maj:t har .. funnit gott gilla och stadfästa ny svensk kyrkohandbok av den lydelse, bilaga vid denna kungörelse utvisar. SFS 1942, s. 2003. Aëtius stadfäste proviantmästarens förslag. Strömholm Fält. 306 (1977). — jfr O-STADFÄST. — särsk.
a) (numera bl. mera tillf.) gm kanonisering fastställa (ngn) vara helgon. Sådana vppenbarilse (som heliga Birgittas) achtades intet så högt, medhan hon leffde, som sedhan skedde, tå påwen hade henne gillat och stadfest. OPetri Kr. 127 (c. 1540).
b) med avs. på person: (gm ceremoni l. beslut o. d.) insätta (ngn i ämbete o. d.) l. fastställa l. bekräfta att (ngn) inträtt (i ämbete o. d.); (in)viga (ngn i l. till ngt); i sht förr äv. i fråga om ngns besittning av l. rättighet l. äganderätt till ngt, i uttr. stadfästa ngn vid, förr äv. på ngt, (gm beslut o. d.) fastställa l. bekräfta ngns (besittnings)rätt till ngt, äv. i uttr. stadfästa ngn i besittningen av ngt. Tå her Steen (Sture) thenna slagting (vid Brunkeberg) wunnet hadhe bleff han stadfest i regementet. OPetri Kr. 272 (c. 1540). Herren hadhe stadfest honom til Konung offuer Israel. 1Krön. 14 (”15”): 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: befäst). Detta folket (dvs. judarna) war af Gudi antagit och stadfäst genom stor och dråpelig tekn, samt hans Ord och löften, som han hade gifwit deras Fäder. Borg Luther 2: 693 (1753); jfr 4 a α. Til Prestaembetet stadfästad. Bælter Cerem. 995 (1760). Likaledes stadfästes i 4 § (i regeringsformen) Prästerskapet wid hwad dit intils wore åtnjutet, uti Kyrkohärbergen, af Konungs-Tionden. Wallquist EcclSaml. 1—4: 43 (1761). Lärarene skola under tvänne profår sina befattningar bestrida innan de i tjensten stadfästas. FFS 1896, nr 6, s. 6. (En skrivelse från påven rörande Finl. 1229) stadfäster kyrkan i besittningen av de forna hedniska offerplatser, som hade kommit i dess ägo. KyrkohÅ 1929, s. 216. — särsk. (numera föga br.) utan vidstående prep.-uttr. angivande vad bekräftelsen l. fastställelsen gäller: (gm ceremoni l. beslut o. d.) tillförsäkra (ngn) viss rättighet l. värdighet. (Besked om den företrädesrättighet patriarken i Konstantinopel utverkat) ankom till Jerusalem, och Patriarchens Vicarius lät straxt föredraga för Pascha och Kadi, och de stadfästade honom för goda penningar först. Eneman Resa 2: 234 (1712).
c) (numera föga br.) med avs. på handling: legalisera l. sanktionera (se d. o. slutet). (Biskoparna i Atén) hade varit ifriga nedbrytare af de gamla gudars altaren, derutinnan understödda af den kejserliga makten, som .. stadfäst sådana handlingar. Rydberg Ath. 270 (1866).
d) mer l. mindre liktydigt med: (i l. med lag l. förordning l. påbud l. på ett bindande sätt l. officiellt o. d.) besluta l. bestämma (ngt); äv. i uttr. stadfästa att (osv.); förr äv. utan obj., i uttr. stadfästa över ngt, (i l. medelst förordningar l. påbud) bestämma över ngt; i sht förr äv. allmännare, i fråga om skeende: fastställa ss. ngt förutbestämt l. ofrånkomligt. (Hertig Johan och hans efterkommande) schole .. haffve fulmacht udi samme furstendömme till att råde, biude och stadfäste öffver slott, fäste, landh, län och alle thesz inbyggere, .. synnerligen hvad cronenes åhrlige räntthe och utskyller belanger. G1R 27: 147 (1557). (Mithridates) hade intagit Phrygiam, huilket Landskap lydde til the Romare. .. Blef förthenskul vtaf Rådhet (i Rom) et Krijgh Stadfäst. Schroderus Sleid. 47 (1610). Han kunde numera ej ens tala om sin olycka. Den var stadfästad, den lönade ej tala om. Knorring Torp. 1: 57 (1843). SvFolks. 210 (1844: att). Viktigast är kanske att ett system (för kulturanslag) blir stadfäst. DN(A) 2/3 1964, s. 4.
Avledn.: STADFÄSTARE, m.//(ig.). (numera bl. mera tillf.) till 3—5: person som stadfäster l. bekräftar ngt; särsk. till 3, 5. En stadfästare, bekräfftare, försäkrare. Linc. (1640; under confirmator). Til sin Gudfrucktighet, En Fädernes Guds-Tienstens Stadfästare, jämwäl vtom Fädernes-Landet. Rüdling Suppl. 474 (1740). (Lat.) Assertor .. (sv.) Bejakare, stadfästare. Ekblad 350 (1764). Såväl Grundlagens stiftare som dess stadfästare, Falsen och Carl Johan, fingo .. begge tillfälle att ångra sitt förhastande i beviljandet af statsvådliga rättigheter. Palmblad Norige 358 (1846). Magnus Stenbock är den siste stadfästaren af Roskildefreden. Quennerstedt StrSkr. 1: 379 (1908, 1919). —
STADFÄSTIG, adj. (†) till 5: (orubbligt) stadfäst l. fastslagen. Och wele wij denna sentens och dom hålla och hafwa för osz och wåre effterkommandhe .. alldeles faste, stadfästige och oryggelig, then wij och för hwar och een .. fullkombligen beståå wele. Stiernman Riksd. 259 (1563).
Avledn. (†): stadfästighet, r. l. f. beständighet, fasthet, orubblighet. Den stadfästighet, med hwilken Wi eftertrakta den inbördes gamle gode correspondence, emellan begge desze Kronorne (dvs. Sv. o. Frankrike) stadigt att underhålla. Carl XI (1674) hos Nordin Krigsh. 2: 101.
Spoiler title
Spoiler content