[sv. dial. stamra, stamla; jfr nor. dial. stamra, mlt. o. mnl. stāmeren (nl. stameren), fris. stammerje, feng. stamerian, stǫmrian (eng. stammer); avledn. av STAM, adj.]
(†) gå ostadigt l. stapplande, stappla l. ragla; anträffat bl. i bildl. anv. O himmelsk hemlighet! min penna stöter mot, / Jag stamrar här tilwägz och mina tanckar slöga / Begripa ingen ting af thesze saker höga. Brenner Pijn. 20(1727).
SAOB
