STANDERT, sbst.3, r. l. m.; best. -en (Roswall).
(†) (rå)lejdare, jackstag; jfr STANDER 1, STANDAR 5 a. Standert eller ledare är et tåg som far sköns från toppen hwarpå et Stagsegel far up och ned. Dalman (1765). Huru inskäres et Bramfall? .. Är det med Standert, så inskäres Sladden genom Hummeren uti Stången eller genom Blocket på Toppen, ena Sladden göres fast på Råen och uti den andra inbändes et Block. FSjöbohm Skeppstakl. 78 (1792). (Sv.) Standert. (T.) Ein Stander, stehender Part oder stehendes Tau. Röding SD 89 (1798). Sedan lejdaren eller standerten är åter styfsatt, beslå seglet. Roswall Skeppsm. 1: 45 (1803). Weste FörslSAOB (c. 1817).
