SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1989  
STEK ste4k, sbst.2, n.; best. -et; pl. (mera tillf.) =.
Etymologi
[vbalsbst. till STEKA, v.1]
om stekande hetta l. värme, i sht solhetta (jfr STEKA, v.1 I 2 c); i sht i ssgn SOL-STEK; jfr äv. SOL-STEKA, sbst. Solen gassar, och i steket / når syreners doft mig stark. Nycander Fäst 47 (1904). Erdtman Sav 28 (1927).
Spoiler title
Spoiler content