publicerad: 1989
STENTOR- stän1tor- l. sten1- l. -tωr- l. stän3-tor~ osv. l. STENTORS- stän3tors~ osv.
Etymologi
[liksom t., eng. o. fr. stentor(-) till gr. Στέντωρ, enl. Homeros Iliaden 5: 785 namn på en av deltagarna i belägringen av Troja, vilken hade en ytterst stark stämma]
ss. förled i ssgr betecknande (ngt som kännetecknar) apparat med starkt ljud l. betecknande starkt ljudande stämma o. d.
Ssgr: A: STENTOR-FON104. orgelb. i orgel, om ett slags labial högtrycksstämma. Hennerberg (o. Norlind) 1: 133 (1912). SohlmanMusiklex. 2: 1244 (1950). —
-GAMBA1040 l. 30~20. orgelb. i orgel: starkt ljudande gamba (se d. o. 2). SohlmanMusiklex. 2: 1244 (1950). —
-STÄMMA, se B.
B (Anm. Ssgrna -röst o. -stämma uttalas stundom felaktigt som om förleden vore en ssg av sten o. namnet Tor): STENTORS-KRAFT30~2. kraft (se d. o. 2) som utmärker stämma l. röst. Törneros (SVS) 1: 380 (1826). —
-RÖST30~2. [jfr eng. stentorian-voice, fr. voix de stentor] om mycket kraftig röst (se röst, sbst.3 1), stentorsstämma; äv. bildl. De misstag som jag gjort lär han (dvs. en recensent) visst ej förtiga. / Må endast Momus, klandrets Gud, / ej åt hans Stentors-röst ge blott bestraffnings-ljud! Wetterstedt Sthm 1: 57 (1823). ”Karin! Karin!” ropade han nu med stentors-röst. Almqvist AMay 55 (1838). —
-STÄMMA30~20. (stentor- 1825—1896. stentors- 1837 osv.) [jfr t. stentorstimme, eng. stentorian voice] om mycket kraftig stämma, stentorsröst. ”Halt!” skrek Lawton med en Stentorstämma. Cooper Spion. 1: 87 (1825). Landquist Minns 155 (1949). —
Avledn.: STENTORISK stentå4risk, äv. -tω4r-, adj. [jfr t. stentorisch, eng. stentorian, stentorious, fr. stentoré] som utgörs av l. liknar l. påminner om l. kännetecknas av en stentorsröst; särsk. om röst. Den första sommarn riktade Kant till v. Hippel en energisk skrivelse rörande den ”stentoriska andakt som övades av hycklarna i fängelset”. Landtman Kant 37 (cit. fr. 1784). Envallsson Slått. 6 (1787; om röst).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content