STICKGARN stik3~ga2rn, sbst.2 (sbst.1 se sp. 11624), n.; best. -et; pl. =
Etymologi
[ombildning (möjl. med anslutning till STICKA, v.1 l. v.4) av t. strickgarn, av strick, ögla, snara, jaktnät för fångst av djur (se STRECK, klädstreck o. d.) o. garn, garn (se GARN)]
(numera bl. i skildring av ä. förh.) jaktnät för fångst av (små)djur, garn (se d. o. 2). Fischerström Mäl. 166 (1785). (Fasanen) skjutes på lek med tillhjelp af hönshund och fångas i stickgarn. UB 3: 488 (1873).
