STICKLING, sbst.4, r. l. m.; anträffat bl. i best. -en.
Etymologi
[möjl. av en icke anträffad motsv. anv. av t. sticheln, sticka smått l. gång på gång (se STICKLA, v.2) l. felaktigt för stickning (se STICKA, v.1 I 2 h) i icke anträffad konkret bet.]
(†) konkret, om beskickning (se d. o. 2 b β). Till remedium opå en marck värck, thett är, när dett så stundom råkade fela uthi beskickningen eller sticklingen, gifves honom på marckestyckerna en ort uthi fin och en ort uthi värck. SthmPriv. 207 (1635).
