publicerad: 1989
STILIST stilis4t, förr äv. STYLIST, m.//ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(stil- 1824 osv. styl- 1810—1857)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. samt t. stilist (ä. dan. o. t. äv. stylist), eng. stylist, fr. styliste; till STILISERA (o. STIL, sbst.)]
1) motsv. STILISERA 1, STIL, sbst. III 1: person som vid skrivande stiliserar (l. äger förmågan att stilisera) korrekt l. väl; äv. motsv. STILISERA 2, STIL, sbst. III 1: (skönlitterär) skribent l. författare som representerar en viss stil l. (o. i sht) vars stil är högklassig l. utmärkt l. (överlägset) bra; äv. allmännare, dels om person som vid skrivning bemödar l. vårdar sig om sin stil, dels om person som (utan att vara skribent l. författare) har säker l. god l. uppdriven stilkänsla l. är (l. anser sig vara) kännare av l. expert på litterär stil; i allmännare anv. förr äv. liktydigt med: skribent, författare. (Författarens) flödande språk närmar sig till meter, och denna rigtning .. lemnar anledningar till klander åt alla stylister af den stränga observansen. Phosph. 1810, s. 109; jfr OBSERVANS 3 a slutet. Hwad .. angår Gr(eve) Axel Oxenstjerna såsom stylist, torde wäl denna wara den minsta bland hans förtjenster. SvLitTidn. 1819, sp. 162. Våra generaler äro i allmänhet inga stilister med den moderation som denna skrift (om unionsfrågan) antyder. JGRichert (1861) hos Warburg Richert 2: 364. (V. Rydberg) var en .. man med .. en stor blyghet. Denna .. hindrar honom att tala. Han, den store stilisten, lärer hafva hemma skrifvit och lärt sig utantill de tre tal, som han höll på kyrkomötet. KyrkohÅ 1941, s. 204 (1868). Den nyinvalde (akademiledamoten hade) .. visat sig vara en stilist af första rangen. Strindberg NRik. 187 (1882). (Svenska Akademiens ordlista) har .. mycket fåtaliga uppgifter om konstruktioner och fraser, varför villrådiga stilister härvidlag lämnas så gott som utan handledning. FinT 1955, s. 455. Driven stilist sökes som andreredaktör för Det Bästas Bokval och vissa specialböcker .. (Arbets-)uppgiften kommer .. att i första rummet omfatta manuskriptgranskning. DN(A) 11/9 1964, s. 30. — jfr PROSA-STILIST. — särsk. (numera knappast br.) klandrande l. nedsättande, om skribent l. författare som arbetar schematiskt l. schablonmässigt l. är bunden av ett snävt stilideal; anträffat bl. ss. förled i ssgn STILIST-POET.
3) konstvet. motsv. STILISERA 3 a, STIL, sbst. III 2, om bildkonstnär l. (o. numera nästan bl., tillf.) konsthantverkare l. konstnärlig formgivare som i sitt skapande stiliserar l. har god l. uppdriven stilkänsla inom den stil (i sht schematiserande sådan) som han l. hon representerar I uppfattningen (av motivet) är det en friskhet, som man ej skulle tro dessa gamle stilister och ateliermålare om. GHT 1898, nr 85 B, s. 1. Constantin Meunier .. den främste bland de moderna arbetartypernas införare i den plastiska konsten, nyskapare som stilist ej minst på reliefens område. 2NF 3: 371 (1904).
4) mus. motsv. STILISERA 3 b, om jazzmusiker med god l. uppdriven stilkänsla inom den jazzstil som han l. hon representerar. SAOBArkSakkSvar (1986).
5) [utvidgad anv. av 1, 3] (tillf.) motsv. STIL, sbst. III 3 b, om idrottsman med fin l. utpräglad stil inom sin sport(gren). En av slalomåkningens stora stilister. Dunås AntSAOB 28/1 1977 (efter muntlig källa i teve).
Ssg (till 1 slutet): STILIST-POET. (numera knappast br.) klandrande l. nedsättande, om poet som arbetar schematiskt l. schablonmässigt l. är bunden av ett snävt stilideal. Söderhjelm ItRenäss. 188 (1907).
Spoiler title
Spoiler content