SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1991  
STOFIL stωfi4l, äv. stof-, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) STROFIL strωfi4l, äv. strof- osv., om person m., om sak r. l. m.; best. -en; pl. -er; äv. STUFFEL (numera bl. (föga br.) i ssgn GUBB-STUFFEL ~stuf2el) l. STRUFFEL (strùff'l Dalin) (numera bl. i ssgn GUBB-STRUFFEL ~struf2el) l. STRUFF (numera bl., föga br., i ssgn GUBB-STRUFF ~stru2f) l. STYFFEL styf4el l. styf3el2, m.; best. -n; pl. -fflar (Backman Dickens Pickw. 1: 17 (1871: stufflar), Östergren (1949: styfflar)); förr äv. STOFFEL (stå`ff'l Dalin), m.; best. -n.
Ordformer
(stoffel 17691854. stoffil 18761932. stoffilius 1853. stofil (-ph-) 1854 osv. strofil (-ff-, -ph-) 18181917. -struff (i ssgn GUBB-STRUFF) 18521889. struffel 18541926 (: gubbstruffel). stuffel 1871 (: stufflar, pl.)1926 (: gubbstuffel; angivet ss. mindre vanl.). -stuffil 1884 (: gubbstuffilen, sg. best.). styffel 17811949 (angivet ss. vard.))
Etymologi
[av t. stoffel, stöffel, motsv. nl. stoffel, båda: klumpig l. trög l. dum man, av Stoffel, smeknamnsform av Christophel, biform till Christopher, namn på helgon som enl. legenden bar Kristusbarnet över en flod (o. som i medeltida legend o. konst framställs ss. storvuxen, klumpig o. enfaldig); formen stofil med betoning på slutstavelsen torde bero på anslutning till sådana från fr. lånade ord som FOSSIL, PROFIL, REPTIL; formerna med -u- i stamstavelsen beror möjl. (bl. a.) på anslutning till BUFFEL ss. personbeteckning; formerna med str- torde bero på inflytande från de personbetecknande orden STRUTT (i GUBB-STRUTT) o. STRUNT; se närmare Hjelmqvist Förnamn 150 ff (1903); jfr äv. (det från sv. lånade) nor. dial. stoffil, stuffil, tillbakadragen, klipsk, lustig gammal man. — Jfr STOFFEL-]
ss. beteckning på (i sht gammal o. ofta enstörig) förstockat l. trångsynt (gammaldags o.) excentrisk l. originell l. kufisk, ofta mer l. mindre världsfrånvänd l. pedantisk (i sht lärd) man (ofta ungkarl); ofta i uttr. gammal stofil; äv. bildl.; förr äv. om gammal gnidare. Weise 1: 81 (1769: Stofleln, sg. best.; felaktigt för Stoffeln, om gammal gnidare). Hvilken gammal strophil har icke Du till fästman, lilla Ebba! Atterbom Bref 35 (1824). Hos oss har oppositionen försovit sig .. Den har blivit en stofil, som i tjugutre år suttit i samma soffhörn med instängd tobaksrök i kläderna. Heidenstam Vad vilja vi? 7 (1914). Vi som var unga .. tyckte .. att riksdagen bestod av en samling stofiler, som det gällde att sätta fart på. Ström UngdStrid. 306 (1940). Vi (nybakade studenter) språkade med muntert överseende om våra lärare, de stackars gamla stofilerna. Siwertz Ung 138 (1949). (Lewis Carroll) var en strängt troende, asketisk och konventionell prästman .. och en inbiten ungkarl: han var med ett ord en gammal stofil. Selander Pegas. 65 (1950). Gyllensten Grott. 106 (1973). — jfr GUBB-STRUFF.
Ssg: STOFIL-FASONER, pl. (mera tillf.) jfr fason 6. Östergren (1946).
Avledn.: STOFILAKTIG, adj. som liknar l. påminner om l. har karaktär av en stofil(s). Östergren (1946).
STOFILISM104, r. l. m. (numera bl. mera tillf.) om egenskapen l. förhållandet att vara en stofil l. vara stofilaktig. WoL 476 (1889). Ekbohrn (1904).
Spoiler title
Spoiler content