[av t. (dial.) stopsel, m., biform till stöpsel, avledn. av stopf, stopp, propp (se STOPP, sbst.2)]
(†) propp (se d. o. 1 d). Rörwerks pipan (i en orgel) har stöfwel eller hålk, (stiefwel) munstycke, tunga, krycka, kil, stopsel och pipa. Hülphers Mus. 308(1773).
