SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1991  
STRANTIG, adj.; anträffat bl. i n. sg. -t.
Etymologi
[avledn. av ett ord motsv. nor. strant, lång, tunn planta l. växt, tunn hårtofs, lång, tunn person, nor. dial. strant, lång, tunn, kvist- o. bladfattig växt, lång o. tunn figur, i avljudsförh. till STRUNT, färskt skott av barrträd; jfr sv. dial. strentugr, långskranglig, strenta, färskt gran- l. tallskott, långskranglig person]
(†) lång o. tunn, spenslig, skranglig. Där Rofwor året tilförene wuxit, har Kornet ingen trefnad, utan befinnes klent och strantigt, med kort Halm och ax. SvMerc. 2: 594 (1757).
Spoiler title
Spoiler content