SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1991  
STREPA stre3pa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; förr äv. STRÖPA, v.; anträffat bl. i p. pf. -t (VadstKlUppbB 98 (1560)) o. sup. -t (NVedboDomb. Höstt. 1787, § 25).
Ordformer
(strep- 1865 osv. sträp- c. 16451754. ströp- 15601787)
Etymologi
[fsv. ströpa (anträffat bl. i p. pf. ströpt), sv. dial. strepa, sträpa, strö ut tunt, lätt salta; sannol. parallellform till sv. dial. strippa, mjölka (särsk.: mjölka ur de första l. sista få dropparna; se STREPPA). — Jfr STRÄPPLA]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) strö ut tunt med salt över (ngt, i sht fisk), lätt salta; äv. i uttr. strepa på ngt, strö ut tunt med salt över ngt. 200 ströpt fisk. VadstKlUppbB 98 (1560). Hugg Köttet aff en vngt Stut i Stycken mädan Köttet är warmt, sträpa thet lijka som man strör Salt vppå en Rättikia. IErici Colerus 1: 347 (c. 1645). Den delen af den lilla qvantiteten här (dvs. i Östergötlands skärgård) fångas af torsk, och til längre förwar ämnas, pläga desse fiskare helt och hållen opfläcka, först uti försaltningskäril sträpa, sedan uti fjerdingar warsalta. Enholm Anm. 2: 20 (1754). Jag (dvs. änkan) har strepat (saltat) på'n (dvs. den döde mannen som änkan ej haft råd att begrava). MillAnekd. 102 (1865). Strepa, (dvs.) försalta strömming som skall rökas. SvFiskelex. (1955).
Spoiler title
Spoiler content