STREPA stre3pa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; förr äv. STRÖPA, v.; anträffat bl. i p. pf. -t (VadstKlUppbB 98(1560)) o. sup. -t (NVedboDomb. Höstt. 1787,§ 25).
Ordformer
(strep- 1865 osv. sträp- c. 1645—1754. ströp- 1560—1787)
Etymologi
[fsv. ströpa (anträffat bl. i p. pf. ströpt), sv. dial. strepa, sträpa, strö ut tunt, lätt salta; sannol. parallellform till sv. dial. strippa, mjölka (särsk.: mjölka ur de första l. sista få dropparna; se STREPPA). — Jfr STRÄPPLA]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) strö ut tunt med salt över (ngt, i sht fisk), lätt salta; äv. i uttr. strepa på ngt, strö ut tunt med salt över ngt. 200 ströpt fisk. VadstKlUppbB 98(1560). Hugg Köttet aff en vngt Stut i Stycken mädan Köttet är warmt, sträpa thet lijka som man strör Salt vppå en Rättikia. IErici Colerus 1: 347(c. 1645). Den delen af den lilla qvantiteten här (dvs. i Östergötlands skärgård) fångas af torsk, och til längre förwar ämnas, pläga desse fiskare helt och hållen opfläcka, först uti försaltningskäril sträpa, sedan uti fjerdingar warsalta. Enholm Anm. 2: 20(1754). Jag (dvs. änkan) har strepat (saltat) på'n (dvs. den döde mannen som änkan ej haft råd att begrava). MillAnekd. 102(1865). Strepa, (dvs.) försalta strömming som skall rökas. SvFiskelex.(1955).
