STRIDULATION stri1dɯlaʃω4n, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[liksom t. o. eng. stridulation av fr. stridulation, till nylat. stridulare, stridulera (se STRIDULERA)]
entomol. handlingen att stridulera, stridulering; äv. om det gnisslande ljud som frambringas gm stridulering. Reuter LägrDjSjälsl. 2: 35 (1888). Hannarnas stridulation (hos fältsyrsan) är melodisk, ganska högt ringande. DjurVärld 2: 493 (1961).
-ORGAN. [jfr t. stridulationsorgan] hos vissa insekter (bl. a. långhorningar o. gräshoppor): kroppsorgan (t. ex. ben l. täckvinge l. list l. kam på ben l. vinge) som kan frambringa stridulationsljud gm gnidning mot ett annat sådant organ. Boheman ÅrsbVetA 1843—44, s. 8. FoFl. 1947, s. 211. —
-RASP. (mera tillf.) stridulationsorgan med fin tandning l. dyl.; äv. om raspande stridulationsljud. 2NF 25: 865 (1917). Ekbohrn (1936; om ljudet).
