SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1991  
STRITA stri3ta2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sannol. uppkommet på samma sätt som STRITTA, v.2, l. ombildning av STRITTA, v.2]
(numera föga br.) spreta, streta; jfr STRITTA, v.2 Hon satte sig med pennan stritande rätt ut ur handen. Lo-Johansson Gen. 134 (1947). Med nervösa, stritande händer öppnade han det lilla konvolutet och tog ut innehållet. Dens. Stockh. 301 (1954).
Spoiler title
Spoiler content