SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1993  
STRÄCKT sträk4t, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(strekt 1637. sträckt (sträkt) 1637 osv.)
Etymologi
[sv. dial. sträckt, sensträckning (Finl.); substantivering av p. pf. av STRÄCKA, v.]
1) (†) motsv. STRÄCKA, v. I 1; om ngt som sträcks ut i hela sin längd; anträffat bl. om himlafästet. Bureus Nym. 2: 4, 6 (1637). Därs. 6.
2) (i vissa trakter i Finl., bygdemålsfärgat) motsv. STRÄCKA, v. I 5, konkret: sträckning (se STRÄCKNING, sbst.1 4). Hembygden(Hfors) 1911, s. 54. jfr: Om det är vridet, sträckt eller bräckt, så skall din sjukdom stanna i denna stund. Därs. 55.
3) (numera föga br.) motsv. STRÄCKA, v. II 7: sträckning (se STRÄCKNING, sbst.1 9), sträck (se STRÄCK, sbst.4). Det är under .. sträckt (mot norr) som .. (ejdern) af skärkarlarne skjutes för bulvan, eller vette, som den kallas. Strindberg Blomst. 62 (1888).
Spoiler title
Spoiler content