SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1993  
STUDSÖR l. STUDSOR, m. l. r.; best. -en.
Ordformer
(studtz- 1687. studz- 1687. stus- 1707. -o(h)r 16871707. -öhr 1687)
Etymologi
[av t. stutzohr, av stutzen, avskära, stubba (se STUDSA, v.2), o. ohr, öra (se ÖRA); formen studsör uppkommen gm partiell formell anslutning till ÖRA. — Jfr STUDSÖRAD]
(†) häst med stubbade öron. Hästen brun, twå hwijta baakfötter, studtzöhr, godh. GenMRulla 1687, s. 75. Hästen tillförende Krönt, brun skiäck och studzöhr, Godh. Därs. s. 79. Hästen brun studtzohr. Därs. s. 103. Insändt Leutnant Pilmejer och 1 stalldrängh medh dhen stora svarta stusoren som warit Kong. August(s). KKD 10: 43 (1707).
Spoiler title
Spoiler content