publicerad: 1993
STUNDLIG stun3dlig2, äv. (numera föga br.) STUNDELIG stun3delig2, adj. -are ((†) superl. -st NAv. 22/11 1655, Sec. s. 3 (: stundeligst, adv.)). adv. = (†, AOxenstierna Bref 4: 399 (1647), Afzelius AfskedSwFolksh. 54 (1848)), -A (numera bl. ngn gg, starkt arkaiserande, Stiernhielm Herc. 113 (1648, 1668), VDAkt. 1784, nr 97), -E (†, RA I. 1: 362 (1544: åstundelige)), -EN (AOxenstierna 8: 339 (1633) osv.), -T (NAv. 1655, PostT s. 4, osv.).
Ordformer
(stund- 1648 osv. stunde- 1544 (: åstundelige)—1948 (angivet ss. ålderdomligt o. skönlitterärt). stunder- 1627 (: åstunderligit, n. sg.)—1784. stundt- 1633)
Etymologi
[fsv. stundelīker, i ssgn āstundelīker, önskvärd, eftersträvansvärd; jfr d. stundlig, stundelig, fvn. stundligr (nisl. stundlegur), mlt. stündelik, adv., mht. stundelicke, adv. (t. stündlich); avledn. av STUND, sbst.1, o. STUNDA, v.]
1) (utom i slutet numera bl. i vitter stil, ålderdomligt) som pågår l. är för handen l. gäller o. d. varje stund l. ögonblick l. hela tiden, ständig; äv. övergående i förbleknad l. hyperbolisk anv.; företrädesvis ss. adv. Desse tree Systrar tig til tienst skole stundliga stånda. Stiernhielm Herc. 113 (1648, 1668). (En ond kvinna är) en Skiärdz-Eld, stundlit Krjg, ett Etter i sitt Bo. Warnmark Epigr. F 2 b (1688). Jag gaf .. wåra truppar ordres sig stundeligen till marchen färdige at hålla så at the samma ögnebleck, som ordren ther till kommandes wordo, upbryta kunde. HH XXXIV. 2: 76 (c. 1715). (Vi må) vara stundeligen beredde till vår förestående räkenskap. Wallin 1Pred. 3: 244 (c. 1830). Vi böre stundligt vaka, / Ty frestelsen är när. Runeberg (SVS) IV. 1: 97 (1857). Stormen tjuter och stundligen förnimmer man oceanens mäktiga vågsvall. Furuhjelm Männ. 139 (1932). Ruin SjunknH 204 (1956). — särsk. i mer l. mindre pleonastisk förb. med daglig; i sht ss. adv. i uttr. dagligen och stundligen (jfr 2 a, 4), (så gott som) varje dag o. varje stund, alltid, ständigt. (Överfall o. plundring) stå .. (franciskanerna) i fara före och äro dageligen och stundeligen underkastade. Eneman Resa 2: 225 (1712); möjl. till 2 a. Hvilken ”bildad” person gifves, som icke dagligen och stundligen bär detta kraftord (dvs. ordet pöbel) i munnen, färdigt att likt en bannstråle slungas ut till höger eller venster, hvarhelst man förnimmer något, som icke öfverensstämmer med ens eget begrepp om god ton? BEMalmström 7: 395 (1845). Det dagliga och stundliga livet. Hellström RedKav. 119 (1933). Han kämpade en daglig och stundlig kamp mot frestelsen. SvOrdb. (1986).
2) (utom i a, numera nästan bl. i vitter stil) som ständigt l. mycket ofta förekommer l. inträffar o. d., ideligen (med bibet. dels av upprepning, dels av förändring (se b)); äv. övergående i förbleknad l. hyperbolisk anv. (jfr 4); företrädesvis ss. adv. AOxenstierna 8: 160 (1633). Ändoch hon fuller mykedt haf:r taget aff, quider stundelig och wedh alle occasioner öf:r sin olycko, lijkwäl ähr hon (osv.). Dens. Bref 4: 399 (1647). (Guds) skott min siäl hårdt treffa stundelig. Ps. 1695, 258: 3. Ehuru ovisligt det således må vara att väcka uppseende och misstroende genom stundeliga rop om (osv.). LBÄ 25—26: 26 (1799). Jag måste .. på (torsdags)aftonen anlita doctorerna, och låg inne hela fredagen och Lördagen, under stundeliga uttömningar. Berzelius (o. Palmstedt) Brevväxl. 1: 260 (1826). Utom hvad jag nämnt af främmande dröjare, har det varit stundliga små besök, sena kvällar, tidiga mornar och ideligt surr. FrRuneberg (1860) hos Allardt Ekelund FrRuneberg 166. Jag ville .. vara fri från andras inflytande, i ro tänka över mycket, som nu stundligen trängde sig inpå mig. Lagergren Minn. 3: 442 (1924). — särsk.
a) i förb. med daglig (jfr 1 slutet, 4); i sht ss. adv., i uttr. dagligen och stundligen (jfr 1 slutet), mycket ofta, ideligen. Förutan det, at .. (K. XI) blef förorsakad för Riksens säkerhet och desz förfägtande sätta sin egen Kongl. Person dag- och stundeligen uti största hasard och fara .. så måste Han (osv.). HC11H 9: 42 (1697). Misstag förekommer dagligen och stundligen på alla ”nivåer” inom ett företag. Pokorny Aktier 140 (1957). Stölder var dagliga och stundliga händelser. Moberg SvH 2: 75 (1971).
b) med bibet. av ständigt l. mycket ofta förekommande (i växlande riktning l. omfattning l. grad o. d. gående l. gällande) förändring. Anmärkningar om Magnet-Nålens stundeliga förändringar uti des miszwisning. VetAH 1740, s. 302. Göken och trasten gala hela dagen om, och sjön och bergen växla stundeligen i uttryck. Nyblom Föräldraminn. 269 (i handl. fr. 1878).
c) [specialanv. av b] med bibet. av alltmer tilltagande l. ökande (resultat av) förändring. Om tu, Herodes, ei så grundförstockat wore, / Mot bättre wetande med upsåt wilse fore, / Förökandes med flijt tin ondsko stundelig. Brenner Pijn. 72 (1727). Under alt detta giorde fienden stundelige framsteg. Celsius G1 1: 47 (1746). Ostan styvnade stundligen till, och vågbergen växte. Lundström Sjöfr. 29 (1929).
3) (†) som kan väntas vilken stund l. vilket ögonblick som helst; i sht ss. adv.: vilken stund osv. som helst. Förvänter jag nu stundeligen .. (det i Heilbronn församlade ständermötets) resolution (i fråga om fortsatt allians med Sv. i det pågående religionskriget). AOxenstierna 8: 339 (1633). Lifvet får pris af den stundliga döden. Fahlcrantz 3: 216 (1864). Jag väntar stundligen Separataftryck af min Introduction. Strindberg Brev 11: 85 (1895).
4) i hyperbolisk (jfr 2) l. mer l. mindre utvidgad anv. av 2, närmande sig l. övergående i bet.: med jämna mellanrum förekommande l. mer l. mindre regelbundet återkommande (i sht ss. adv.: med jämna mellanrum l. mer l. mindre regelbundet); särsk. i förb. med daglig (jfr 1 slutet o. 2 a). (Landshövdingen bör) i ingen måtto försumma låta medh all flijt att effter fråga och stundeligen undersökia, huruledes Kongl. Maij:tz godz och Räntor .. åhrligen blifwa skiötte och i acht tagne af alle som wederbör. LReg. 316 (1687). Bara Wasslan blef qvar åt hela den stora Hopen, som med tom mage och klen förtjänst blef stundelig åskådare af Utsöknings-Balkens dageliga beställsamhet, att under Auctions-klubban sälja. Blix SvFinance 83 (1797). Stundligen avgå fullastade ångbåtar till Älvsnabben. SvFlH 3: 23 (cit. fr. 1854). Det berättas, att ljudet af Allerums stora klocka .. hördes ända till Köpenhamn, så att danske kungen i hemlighet lät borra hål i klockans malm för att slippa en stundlig erinran om Skånes förlust. Palme SläktPalme 252 (1917).
5) för stunden l. ögonblicket rådande l. giltig l. aktuell, tillfällig l. ögonblicks-. Skriftsättets skönhet, denna ingifvelsens stundeliga förtrollning. Kellgren (SVS) 5: 512 (1791). Det kan inträffa ibland, människorna få en plötslig stundlig hunger efter behaget, meningen. Martinson Res. 42 (1932). Det är märkvärdigt hur livsviljan är fäst just vid det stundliga välbefinnandet. Lagercrantz Dagb. 32 (1954). BonnierLM 1960, s. 827.
Avledn.: STUNDLIGHET, r. l. f. (mera tillf.) till 5: egenskapen l. förhållandet att vara stundlig; ss. förled i ssg.
Ssg: stundlighets-glädje. om glädje kännetecknad av stundlighet, tillfällig glädje. Granitbergets hårda evighetskontur och lindansarens abrupta stundlighetsglädje. Quosego 1928, s. 19.
Spoiler title
Spoiler content