[sv. dial. stibba, stybba, etymologiskt identiskt med STYBBA, v.1, l. möjl. avledn. av STYBBA, sbst.2; med avseende på i-vokalen jfr stibba, stybba, i motsv. dial.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) lägga (rotfrukter) i ”stybba” (se STYBBA, sbst.2)l. stuka (se STUKA, sbst.1 2). Någon gång stibbas potatisen (i Solberga i Västergötl.). 4GbgVSH V—VI. 4: 14(1903).
